fredag 7 november 2008

Det är Socialtjänsten som behöver skydd inte utsatta.


Södertälje måste flytta socialkontor

Södertälje kommun måste flytta socialkontoret i Hovsjö till en plats som är säkrare för personalen. Detta enligt ett föreliggande från Arbetsmiljöverket. Södertälje kommuns social- och omsorgschef, Karl Gudmundsson, säger att man redan letar lämpliga lokaler.

Så här löser man dålig handläggning och avsaknaden av kontroll och innsyn av socialtjänsten.
Att situationen uppstått pga att familjer är rättslösa och inte har någonstans att vända sig när beslut blir fel utan tvingas se på när deras barn förs bort av polis gör det här än värre.

""Sedan 2005 har personal vid socialtjänstens barn- och ungdomsenhet och ungdoms- och familjeenheten i Hovsjö, vid upprepade tillfällen utsatts för våld och hot i tjänsten. De hotfulla situationerna har ofta uppstått i samband med beslut om omplaceringar och omhändertagande av barn och ungdomar. Man har också haft problem med ungdomsgäng i området.""


Jag tror knappast att undomsgäng kommer upplösas för att man flyttar socialtjänsten och familjer komer inte bli mindre frustrerade av att deras barn omhändertas för att socialtjänsten ligger någon annanstans.

Men hjälpa familjer och utsatta till att bli starka och självförsörjande är satt i andra hand då man tycks tro att flytta hjälpen eller själpen från dem behövande skulle vara den bästa lösningen.
Man kan lätt få den uppfattningen att socialtjänsten mest värnar om sig själv istället för dem de är satta att hjälpa.

Från Kvällsöppet debatten skrivet av signaturen
"Erfaren Utredare" sade:
Återigen har massmedia gjort vad de kan för att berätta hur inkompetenta socialsekreterare är, deras brist på kompetens osv... Och yrkeskåren är som vanligt tyst och står inte upp för det svåra arbete vi genomför och att vi faktiskt har stor empati för de människor vi möter. Vi får kritik att vi gömmer oss bakom sekretess och vi orkar inte svara. Vad gäller sekretess så hjälper det inte att vårdnadshavare häver sekretess, vem tar ansvar för barnet som inte kan föra sin talan, barnet kan inte ta beslut om att hängas ut i media. Jonas Gardell sa en gång, när massmedia frågade om hans son, att jag har inte frågat honom om jag får prata om honom till media, -bra svar.
Att vara socialsekreterare är en svår roll som inte värdesätts. Jag har arbetat inom många områden i socialt arbete och att arbeta med barn och familjer är det absolut svåraste på alla plan eftersom det berör oss och det handlar om svåra beslut.
Vi förväntas kunna och svara på allt inom alla områden.
Många är rätt nyutbildade som utreder barns behov, det är inte den enskilde socialarbetarens ansvar. Socialtjänsten värderar inte erfarenhet, vill inte betala den lön en erfaren socialarbetare är värd man arbetar inte heller för att behålla erfaren personal och det finns ingen större möjlighet till vidareutveckling. Det gör att erfaren personal går förlorad.
Socionomutbildningen är en bred utbildning som förbereder socialarbetaren för många olika arbetsuppgifter. Vi är inte specialister på något område utan vi har läst lite om mycket som juridik, psykologi, sociologi och mycket annat. I arbetslivet får vi de utbildningar som arbetgivaren för stunden vill ge. En socialarbetare som arbetat länge har förhoppningsvis en hel del olika utbildningar och metoder att använda sig av, men det har inte den nye.
Det som tröttar mest när ärenden presenteras av media är att de presenterar en sida av saken. Vi hör bara en version och det är lätt att känna sympati i det, det gör även jag som socialarbetare men jag vet också att det finns en annan sida vi inte får se - de anmälningar som kommit och den utredning där barnets behov ställs mot vårdnadshavarens förmåga. Det är inte lätt att omhänderta ett barn i Sverige, det är en lång juridisk process men många beslutsled. Socialarbetaren gör en utredning som vänds och ifrågasätts av juridiska ombud för både barn och föräldrar och det prövas i domstol. Så ska det också vara, för det ska inte vara lätt att omhänderta barn. Ibland händer det att beslutet blir dåligt och sorgeligt men det finns många fall där barn äntligen får sina behov tillgodosedda så som alla barn bör få.
För att ett par läkare gör en felbedömning och ger felbehandling så hänger vi ju inte ut hela läkarkåren.
Hur kommer det sig att allmänheten sig rätten att döma ut hela socialarbetarkåren?


Mitt svar:

Nåt värt att nämna som är högst märkligt ......
Alla "berättelser" från "socialsekreterare" handlar bara om dem själva.
Är det ett bevis för att dem är så själv upptagna att och så egotrippade att dem struntar i ämnet och bara bryr sig om sig själva.
Som det ser ut värdesätter socialsekreterare sig själva så mycket att det tydligen inte finns utrymme kvar för någon självkritik ens.
Som det ser ut så anser dem socialsekreterare som skrivit här att felaktiga beslut är helt okej och ingen förändring krävs.
Att sen hela socialarbetar kåren blir uthängd beror kanske just på att ni bara bryr er om hur ni tolkas av media men struntar fullständigt i familjers väl och ve.
För ni är tydligen nöjda med dagens system.
Att självmords statistiken hos tidigare placerade och nu unga vuxna borde rimligen ha lämnat utrymme för iaf någon sorts själv kritik.
Med den erfarenheten du påstår att du har vet du det här och väljer att blunda och prata om dig själv och din situation....


Att det skulle finnas ett behov av en "Socialombudsman" eller någonstans för felhandlagda familjer att vända sig till verkar inte finnas i dessa handläggares vokabulär.

Snart kommer 1000 tals sjukskrivna få möta dessa handläggare och få uppleva vad det kan innebära att bli totalt rättslösa.


Säkert! - Sanningsdan


Att inte socialsekreterarna på eget iniativ såg till att deras arbete blev så rättsäkert som möjligt för att undvika kritik känns märkligt.


lt.se om
Hot tvingar socialkontor att flytta från Hovsjö
TV4 Kvällsöppet

Mvh

m00ns



Mer om barn av vår tid:
Länk lista
Vad ska det bli av barnen av vår tid
Hell-O-Win Hur illa får Det Bli?
Kvällsöppet om att tvångsomhänderta barn

Bloggar jag följer:
Ett hjärta rött
Alliansuppropet
Oscar.s
Den Osynliga Patienten
Mer intressant

Rik och frisk, fattig och sjuk
Skillnad mellan retorik och praktik i moderat politik

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

3 kommentarer:

m00ns sa...

Skrev lite här med :-)
http://lt.se/nyheter/1.45740

Mvh

m00ns

Rolf Nilsson sa...

När en person kommer till socialtjänsten och självklart är i behov av hjälp, upplever den människan nästan genomgående att den utsätts för en onödig misstänksamhet.
Den sökande får svara på frågor som hon upplever som närgångna. Dessa frågor berör sådant som man i vanliga fall inte vill lämna ut till människor man inte känner. Kanske förstärks obehaget då de här frågorna framförs som ett krav på motprestation till den hjälp man söker. Den sökande är redan i ett kritiskt skede när hon ställs inför detta ifrågasättande.
Ett bemötande som blir mycket obehagligt när det handlar om behov av hjälp till det absolut nödvändigaste. När så inget lurendrejeri kan hittas får personen hjälp till existensminimum. Det är en summa som några tjänstemän på konsumentverket räknat ut och som sen går via finansutskottet vidare till ett betänkande. Därefter blir det till underlag för det beslut som stadsdelarna har att hålla sig till när de sen ska möta människor som upplever verkligheten på ett helt annat sätt. Inte sällan blir den sökande tvungen att komma fler gånger.
Då upprepas även förfarandet med ansökningsblanketten; där den sökande varje gång får fylla i de uppgifter han redan fyllt i om och om och i samma ordning varje gång.
Varför gör man så när alla uppgifter redan finns?
Det skulle kunna räcka med en enkel fråga och att man sen fick skriva under ett papper på att inget har förändrats sen föregående besök.
När hon väl får hjälp är det aldrig mer än det som ”socialtjänsten” är satta att försvara som det absolut nödvändigaste. Det är inte utifrån vad den sökande försöker förmedla som sina behov. Vid de fall som handläggaren ser det orimliga hänvisas till överordnade. Det finns en känsla av att inte bli respekterad, att inte bli sedd som något annat än en siffra i socialtjänstens bokföring. Besluten ligger så oerhört långt borta.
Det gör att den hopplöshet som bidragstagaren bar på innan hon tog till det sista halmstråt; att gå till socialbyrån, känns dubbelt så tung.
Det outtalade ultimatum som lyder: Följ våra regler eller var utan är inte värdigt en demokrati. Ser ni inte att utanförskapet förstärks?
Man kan ju fråga sig varför socialtjänsten har så svårt att respektera alla de signaler, som visar att situationen i sig själv; den att besöka ett socialkontor är så obehaglig. Det blir ofta till en börda som läggs ovanpå den redan tyngda och utsatta människan.
Vi lever ju i ett samhälle som så ofta vill framhålla betydelsen av att alla skall behandlas med respekt och utifrån att vi alla har lika värde. Det känns inte så i de här situationerna.
Som sökande snurrar det i huvudet och man ställer sig många frågor:
Är det meningen man ska tycka att det är så obehagligt att man inte vill komma tillbaka?
Är det för att handläggare har svårt att hantera en person som är i beroendeställning?
Har handläggarna sådan press på sig från sina chefer att de inte vågar känna efter?
Eller är det helt enkelt så att hela systemet med socialbidrag är ett av våra mest tydliga uttryck för den dubbelmoral som råder i vårt samhälle.
Den där vi talar oss varma för allas rätt till en grundläggande trygghet.
Om vikten av att värna om allas rätt till en skälig levnadsnivå. Varför är det så svårt att öppna upp för det här? När någon kommer med kritik tystas den inte sällan ner av beslutsfattare som av någon anledning tycks ha väldigt starka drivkrafter att behålla den ordning som råder. Det här är ett samhällsmönster som befäster omöjligheten för så många.
Hur ska människor få möjlighet att ta sig ur en tillvaro där vissa lever på ett absolut minimum. Det är upp till alla inblandade att fråga sig: På vilket sätt bidrar jag till upprätthållandet av denna ordning. Har jag något att vinna på det här?


Rolf Nilsson
Föreningen Stockholms hemlösa

m00ns Hellre upplyst än nedsläckt sa...

La in din kommentar i ett lite aktuellare inlägg